Hur länge gå med njursten

Du kan också få en sekundär bakterieinfektion om du har njursten. De allra flesta njurstenar är så små att de kan föras ut med urinen utan att orsaka något större obehag.

Njursten – en översikt

De som innehåller kalcium är vanligast kalciumoxalat och kalciumfosfat och står för omkring 80 procent av alla njurstenar. Om njurstenarna fastnar sker det oftast i urinledaren, det vill säga passagen mellan njuren och urinblåsan. Ett högt pH beror i de flesta fall på bakterieinfektion, det vill säga urinvägsinfektion eller blåskatarr. Uratsten ses lite oftare hos överviktiga och diabetiker.

En njursten passerar oftast obemärkt, men i vissa fall klumpar stenar ihop sig och växer sig för stora, så att de fastnar. Högt saltintag.

I njurarna produceras kroppens urin. Njursten kallas de hårda klumpar som kan bildas i njurarna när du har för mycket av olika saltkristaller. Urinen innehåller restprodukter från din ämnesomsättning, som till exempel kalcium och fosfor, samt nedbrytningsprodukter som oxalsyra och urinsyra.

De flesta får besvär från årsåldern och uppåt, men beroende på vilken typ av sten det rör sig om kan även barn drabbas. Om du tar tillskott med C-vitamin kan det också ge en ökad risk för kalciumsten, likaså sjukdomar som ökar nivåerna av kalcium i kroppen eller ökar upptaget av oxalat i tarmen som bland annat Crohns sjukdom. Ibland kan de vara en följd av att pH i urinen är lågt och att det finns mycket urinsyra.

Det är i synnerhet bakterier som bildar ett särskilt enzym ureas som ger upphov till struvitsten. Det kan också vara en biverkning av vissa läkemedel. Gikt och kronisk diarré är andra tillstånd som kan ses samtidigt som uratsten. Mellan 10 och 15 procent av befolkningen beräknas drabbas av njursten någon gång under sitt liv. Detta är förknippat med ett högt intag av animaliska proteiner. Högt intag av livsmedel som innehåller oxalat som bönor, spenat, potatis och tranbär.

Hos kvinnor är risken för njursten 2 till 3 gånger högre under graviditeten. Struvitstenar: Struviter bildas när urinens pH är högt. Stenarna är i de flesta fall ofarliga och många har njursten utan att få besvär. Uratstenar: I de flesta fall hittas ingen förklaring till att någon bildar uratstenar.

Hur länge har man njursten/njurgrus?

Detta orsakar något som kallas njurstensanfall. Stenar som är 4 mm eller större orsakar vanligtvis symptom. En njursten kan uppkomma när du har en bakterieinfektion i urinorganen. I båda fallen har du en ökad risk för komplikationer, eftersom infektionen kan krypa uppåt och drabba njurbäckenet, så kallad njurbäckeninflammation pyelonefrit.

Då kan du få plågsamma njurstensanfall och ibland komplikationer som kräver läkarvård. Njursten tillsammans med njurbäckeninflammation kan vara ett farligt tillstånd och leda till livshotande blodförgiftning. En del människor lägger märke till att de kissar ut en sten, medan andra får övergående smärta i sidan eller ryggen när stenen passerar.

Stoppet innebär också en risk för att njuren ska bli fylld av urin, vilket gör ont och kan skada njuren om inte tillståndet behandlas. Du kan få olika sorters kristaller i njurarna. Njursten uppkommer genom att salter och mineraler i njurarna fälls ut och bildar hårda kristaller. Spasmen som uppstår när urinledaren försöker föra stenen vidare kan vara mycket smärtsam.

Resterande 20 procent utgörs mestadels av uratsten och struvitsten, samt någon enstaka procent av cystinsten. Kalciumstenar: högt intag av proteiner i kosten, i synnerhet animaliska proteiner.

Motion vid njursten

Om du misstänker att du har njursten i samband med en urinvägsinfektion , ska du uppsöka vård akut. Majoriteten av dem som får njursten är män. De olika kristallerna uppkommer av olika orsaker, lite förenklat kan sägas att kosten spelar en roll för bildandet av kalciumstenar och uratstenar, medan cystinsten bara ses hos personer med en genetisk avvikelse i ett speciellt enzym.

Det kallas även för uretärsten och kan leda till ett stopp i urinflödet. Struvitstenar brukar främst förekomma vid infektion i urinorganen. Om halten av sådana här restprodukter i urinen blir för hög kan de bilda salter som fälls ut som kristaller, vilka i sin tur kan byggas upp till större stenar.